Järnvägsföreningen har under närmare två års tid observerat Trafikverkets påstådda utrotning av parkslide utmed järnvägsbron vid Strömängsvägen.
Bron från 1915 är en av landets äldsta broar av armerad betong med en förvånansvärt påkostad dekor och måste anses vara en av de mest epokgörande broarna i Sverige från den tiden.
Järnvägsföreningen ifrågasätter de uppgifter som Trafikverket och Lerums kommun lämnat angående borttagning av parkslide vid bron. Det tillvägagångsätt med, ca 6 m långa, elvärmda pålar som under nära 1 år värmt kullen mellan motorvägen och järnvägsspåren, är ett långt från vedertaget sätt att avlägsna parkslide. Järnvägsföreningens tolkning är att kullen som till djup av 6-8 m har värmts upp till flera hundra grader har därmed tillfälligt torkat den lera som kullen består av och enligt Statens geotekniska institut / SGI med största skredrisk, 5 på skala 1-5. Men kullen kan då tillfälligtvis användas som underlag för tunga transporter och upplag av materiel för den spårutbyggnaden vid Lerums Station.
Kommunens geotekniker uppger att parksliden måste tas bort när jord skall avlägsnas från området. Detta skall då ske genom att testa en ny metod genom att ”hetvatten eller ånga” kokar bort rötterna. Men detta får inte ske ner till nivån för kvicklera enligt kommunens geolog.
Järnvägsföreningen kan konstatera att detta inte är någon ny, vedertagen, metod. Om man vill få bort parkslide finns på marknaden flera företag som tillhandahåller den tjänsten. Det sker genom att rör sticks ner till 1 m djup i marken, med ca 1 meters mellanrum. Ånga förs genom rören ut i marken till ca 1,5 m djup och efter en till två veckor är rötterna döda och flerårig garanti kan lämnas mot ny uppväxt.
Vad som har skett i verkligheten, på kullen vid bron, är något helt annat. Om man skall testa ny metod bör det vara lämpligt att parkslide täcker det området. I verkligheten fanns bara 20-25 % på området. Rötterna finns runt 1m djupt och definitivt inte på 6-8 m. Ånga med temperatur av 100 grader räcker mer än väl för att döda rötterna.
Men Trafikverkets nya testmetod som under ca 1 år tillförde värme i marken fick efter halva tiden markisoleringen att fatta eld. Temperaturen bör då ha varit 400 till 500 grader. Givetvis är rötter liksom alla levande djur och växter i marken då döda för länge sedan. Dessutom kördes ingen förorenad jord bort från platsen varför parkslide inte var något bekymmer att ta bort.
Kommunens geolog talar om att värme inte får tillföras så djupt att det når nivån med kvicklera. I verkligheten är det just det man har gjort. På djupet med den höga värmen under 1 år har leran med vatteninnehåll torkat ut och ger ett stabilt underlag för belastning av tunga lastbilar under spårarbetet. Kan detta vara syftet med den nya metoden att ta bort parkslide?
Spårarbetet på Lerums station och västkustbanan beräknas ta 2 år och under denna tid år förmodligen skredrisken låg. Men hur blir det i framtiden?
SGI har gjort en utredning av skredrisk och konsekvenser av kvicklera i Lerum. Med en skala 1-5 där 5 är högst och överhängande risk för skred. Med samma skala är konsekvensen av ett skred bedömt. Omfattande risk där järnväg och/eller motorväg samt där många människor vistas samtidig har högsta konsekvens, en femma. Hög skredrisk finns på många ställen vid Säveåns strand men på 2 platser sträcker högsta skredrisk ett hundratal meter vinkelrätt från ån. Ett av områdena är vid Pomonaområdet där SGI redovisade 5 i skredrisk på båda sidor om ån.
På detta område gick i juni år 1998 ett mindre skred efter en mycket regnig vår. Orsaken till skredet var uppenbarligen att en grävskopa belastat den 6,5 höga sluttande kanten med en omfattande jordhög. Fastigheten Lerum 2:68 som låg endast 20.talet m från högen fick en källarvägg intryckt och brunnsringar förskjutna. Fastigheten Lerum 2:25 som ligger alldeles i kanten av skredområdet försköts några cm när skredet gick.
Området vid järnvägsbron på Strömängsvägen är det andra området med högsta skredrisk. Detta område har även högsta konsekvens (5) beroende på att både motorväg och järnväg kan drabbas vid ett omfattande skred, enligt SGI. Över denna kulle anläggs en anslutningväg från motorvägen till arbetsområdet vid Lerums station. Tunga lastbilstransporter och kanske även avlastning kommer att ske på denna skredfarliga kulle. Det verkar mycket osannolikt, som Trafikverket och Lerums kommun påstår, att det är enbart borttagning av parkslide som är orsak till att kullen med el värmts så mycket att isoleringen tog eld vid ett tillfälle. Visserligen dog parksliden tillsamman med alla andra växter och djur, men detta kan inte varit orsaken till åtgärden. Det som också sker med långvarig och hög värme i kullen, är att kvicklerans vatten avdunstar, vilket medför minskad skredrisk när tunga lastbilar skall köra där.
Åtgärden fungerar troligen under tiden spårarbetet varar men vad händer i framtiden? Klimatändringen medför bl.a. att nederbörden ökar år för år. Även om det tar tid så kommer leran att få den vattenhalt den hade innan uppvärmningen. Likt skredet i Tuve 1977 är det troligt att ett tungt godståg genom de vibrationer som bevisligen skapas med leran, kommer att orsaka ett skred med oöverblickbara konsekvenser. Detta går att undvika genom att förbjuda godståg genom den risk för skred som finns utmed Säveån i Lerum.
Tankesmedjan Järnvägsföreningen i Lerum, januari 2025.